NYÅRSLUFTSLOTT.

Nu är tiden här då vi ska förnedra oss igen. Och då menar jag inte att man lägger till med en egenkomponerad dans som får övriga gäster att byta lokal runt kvart i tolv på nyårsfesten. Nej, jag menar nyårslöften. Nästa år ska jag … sen blir man besviken på sig själv. Men när november kommer igen så bestämmer man sig för något nytt som ska genomföras först om två månader. Så det är inte bara det faktum att gör sig själv besviken. Man skjuter också upp något som man borde börja med direkt. Problemet med nyårslöften är att de är för stora för att vara realistiska. Det handlar ofta om något som man ska göra under ett helt år. Jag vet ju knappt vad jag vill göra i morgon.

Samtidigt finns det en kraft i att utmana sig själv som är väldigt bra. Att ge sig själv ett mål och sedan nå det är förenat med en lycka nästan lika stor som jultomten på Julafton. Faktum är att det är ett bra exempel. Julaftonsmorgon, man slår upp ögonen. Och nej, det är inte bara barnen som tycker att julafton är spännande. Vuxna tror däremot att andra vuxna tycker man är konstig om man uppskattar den spänning som julafton medför. Man kanske inte tror på tomten längre. Dels för att man räknade ut det som ung och dels för att man nu vet vem det är. Det är ju jag själv som ringt grannen och frågat om han vill ställa upp. Spänningen börjar på morgonen. Hela dagen är en enda lång väntan, så når man sitt mål på kvällen. Och lyckan är total. Föreställ er nu att ni vaknar första januari, spänd av förväntan, men tomten kommer för först på nyårsafton. Lyckan hinner dö ut. Därför fungerar inte nyårslöften. Inför istället nydagslöften. Varje kväll ger ni er själva ett löfte som ni ska hålla hela nästa dag. Det är också viktigt att ni har en bra möjlighet att nå målet den dagen.

Jag är fullt medveten om att mina tankar inte delas med alla. Det hade varit en katastrof om alla tänkte precis som jag. Däremot är jag alltid väldigt nyfiken på era tankar. Hur ser ni på det här med nyårslöfte? Är det höjdpunkten på året? Är ni den personen som skiljer sig från mängden och faktiskt utnyttjar gymkortet som ni köper i januari?

Jag vill gärna dela med mig av ett misslyckande från min sida. Jag sitter och arbetar många dagar vägg i vägg med ett gym. Jag har också max 200 meter till ett annat gym från mitt hem. Jag tänkte för ett par år sedan att jag kör all in. Jag köpte årskort på båda. Det som ligger vid mitt kontor var jag och tränade en gång i 45 minuter. När kortet till gymmet vid mitt hem höll på att löpa ut så bestämde jag mig för att jag i alla fall får gå dit och titta. Det blev aldrig av. Detta var frukten av ett nyårslöfte från min sida. OM jag vill träna så bestämmer jag det dagen innan. För då är jag mindre ett dygn ifrån att lyckas.

Det här blir mitt sista inlägg innan 2017 bryter in i våra liv och ställer allt på ända. Fast det gör det ju givetvis inte. Allting kommer att fungera på samma sätt. I och med att jag lever efter nydagslöften så är 22 december lika spännande som 1 januari.

Jag vill sluta med att citera en lapp som hängde på dörren till en butik.

”stängt över jul och gott nytt år”

VEM HAR DET VÄRST?!

Allt för ofta stöter jag på personer som jämför problem. Som väljer att gradera problemen där den ena ska anses ha det värre än den andra. ”Det kunde varit värre” är en tacksam lösning på någons problem. Säg att ni står illa till utmed en eftersatt och farlig väg med punktering på bilen (det stavas alltså inte pungtering som borde vara något helt annat) Tänk er sen att det äntligen stannar en bil efter fyra timmars vinkande med handen. Hjälper det då om den här personen vevar ner rutan och säger, ”Det finns dom som inte har bil, tänk på det”. Det blir ingen lösning på ditt problem. Det gör det heller inte enklare att hantera din punktering. Förenklar jag en stor och viktig fråga med mitt resonemang? Om vi hela tiden skulle tänka så, att det finns någon som har det värre, så hade det slutat i katastrof. Tänk er den stackaren som har det sämst. Den personen som alltid har det värre än andra. Hur ska den stackaren tänka?

Alla problem är värda ett uppriktigt försök till lösning. Du kan gott rangordna dina egna problem. Eller det gör hjärnan åt dig. Du kan dock aldrig säga till din hjärna att du anser att ett annat problem är större just nu. Man kan kort och gott inte lura sig själv.
”Tänk positivt”
Denna förbannade skröna. Jag skulle vilja träffa den personen som fått det att fungera. Som i en motgång kunnat förändra sig genom att ”tänka positivt” Hade det varit en möjlig lösning så hade vi väl alla tänkt positivt. Ursäkta mitt språk, men fy fan.
Lösningen är att behandla sina problem precis som de är, nämligen problem. Titta på ditt eget problem, jämför det inte med andras problem, och hitta en hållbar lösning. Försök inte lura dig genom att ”Tänka positivt”

Jag har en lång resa bakom mig med depression och allt vad det kommer med. När jag mådde riktigt dåligt så var det en man som sa till mig ”Ryck upp dig, tänk positivt” Hade jag haft lite mer kraft vid det tillfället så hade jag suttit i fängelse idag. Så tänk om jag hade fått sju år. Skit i det, det finns dom som har fått åtta.

Egentligen är jag en hycklare. Det kan jag erkänna. Jag har tillfällen då jag själv tycker att folk borde se sig om i världen. Det är ju lite konstigt egentligen, med tanke på mitt yrke, men skådespelare som påstår sig känna ångest för att gå in i en roll kan jag tycka är förbannat dumt. Men jag måste leva som jag lär. Det är deras problem och det ska dom få hantera. Utan att jag står vid sidan och talar om hur dom ska tänka. Tilläggas skall att detta är få undantag som beter sig så
Ett yrke som jag tycker är berättigat att ha en fruktansvärd prestationsångest är kirurg. ”Jag lägger ett snitt … atjoo …. det blev visst lite fel”

Vi bygger ny musikstudio och kontor i Falkenberg. Jag har tillsammans med min bror och hans partner (Inom jobbet, jag tror inte dom har något annat ihop) byggt ett kök. Eller byggt och byggt, vi har skruvat ihop det och skruvat upp det på väggen. Sent igår kväll satte vi en låda, men den passade inte. Det blev vårt problem. Då testade jag min teori och tänkte att det finns dom som inte har några lådor i sitt kök, och sen provade jag lådan igen. Men nej, den passade inte nu heller, problemet kvarstod.
Så för att sammanfatta, du kan inte påverka dina problem utan att lösa dom.

Sen finns det en annan sida av myntet. Nämligen att skapa sig förståelse för andras problem. Det finns människor på vår jord, i vårt land i din stad som faktiskt har stora problem. Att tänka på de här personerna kommer inte att lösa dina problem, men du kan hjälpa dom att lösa sina.

I vanlig ordning brukar jag komma med en uppmaning. Idag handlar den om julen. Tänk på någon som har det svårt. Hoppa över julklappen ni hade tänkt köpa till mig och investera de pengarna i någon som verkligen behöver det. Ensam är stark är ett annat bedrövligt uttryck. Tillsammans är vi starka.

Tack för att ni läste hela vägen hit.