VEM HAR DET VÄRST?!

Allt för ofta stöter jag på personer som jämför problem. Som väljer att gradera problemen där den ena ska anses ha det värre än den andra. ”Det kunde varit värre” är en tacksam lösning på någons problem. Säg att ni står illa till utmed en eftersatt och farlig väg med punktering på bilen (det stavas alltså inte pungtering som borde vara något helt annat) Tänk er sen att det äntligen stannar en bil efter fyra timmars vinkande med handen. Hjälper det då om den här personen vevar ner rutan och säger, ”Det finns dom som inte har bil, tänk på det”. Det blir ingen lösning på ditt problem. Det gör det heller inte enklare att hantera din punktering. Förenklar jag en stor och viktig fråga med mitt resonemang? Om vi hela tiden skulle tänka så, att det finns någon som har det värre, så hade det slutat i katastrof. Tänk er den stackaren som har det sämst. Den personen som alltid har det värre än andra. Hur ska den stackaren tänka?

Alla problem är värda ett uppriktigt försök till lösning. Du kan gott rangordna dina egna problem. Eller det gör hjärnan åt dig. Du kan dock aldrig säga till din hjärna att du anser att ett annat problem är större just nu. Man kan kort och gott inte lura sig själv.
”Tänk positivt”
Denna förbannade skröna. Jag skulle vilja träffa den personen som fått det att fungera. Som i en motgång kunnat förändra sig genom att ”tänka positivt” Hade det varit en möjlig lösning så hade vi väl alla tänkt positivt. Ursäkta mitt språk, men fy fan.
Lösningen är att behandla sina problem precis som de är, nämligen problem. Titta på ditt eget problem, jämför det inte med andras problem, och hitta en hållbar lösning. Försök inte lura dig genom att ”Tänka positivt”

Jag har en lång resa bakom mig med depression och allt vad det kommer med. När jag mådde riktigt dåligt så var det en man som sa till mig ”Ryck upp dig, tänk positivt” Hade jag haft lite mer kraft vid det tillfället så hade jag suttit i fängelse idag. Så tänk om jag hade fått sju år. Skit i det, det finns dom som har fått åtta.

Egentligen är jag en hycklare. Det kan jag erkänna. Jag har tillfällen då jag själv tycker att folk borde se sig om i världen. Det är ju lite konstigt egentligen, med tanke på mitt yrke, men skådespelare som påstår sig känna ångest för att gå in i en roll kan jag tycka är förbannat dumt. Men jag måste leva som jag lär. Det är deras problem och det ska dom få hantera. Utan att jag står vid sidan och talar om hur dom ska tänka. Tilläggas skall att detta är få undantag som beter sig så
Ett yrke som jag tycker är berättigat att ha en fruktansvärd prestationsångest är kirurg. ”Jag lägger ett snitt … atjoo …. det blev visst lite fel”

Vi bygger ny musikstudio och kontor i Falkenberg. Jag har tillsammans med min bror och hans partner (Inom jobbet, jag tror inte dom har något annat ihop) byggt ett kök. Eller byggt och byggt, vi har skruvat ihop det och skruvat upp det på väggen. Sent igår kväll satte vi en låda, men den passade inte. Det blev vårt problem. Då testade jag min teori och tänkte att det finns dom som inte har några lådor i sitt kök, och sen provade jag lådan igen. Men nej, den passade inte nu heller, problemet kvarstod.
Så för att sammanfatta, du kan inte påverka dina problem utan att lösa dom.

Sen finns det en annan sida av myntet. Nämligen att skapa sig förståelse för andras problem. Det finns människor på vår jord, i vårt land i din stad som faktiskt har stora problem. Att tänka på de här personerna kommer inte att lösa dina problem, men du kan hjälpa dom att lösa sina.

I vanlig ordning brukar jag komma med en uppmaning. Idag handlar den om julen. Tänk på någon som har det svårt. Hoppa över julklappen ni hade tänkt köpa till mig och investera de pengarna i någon som verkligen behöver det. Ensam är stark är ett annat bedrövligt uttryck. Tillsammans är vi starka.

Tack för att ni läste hela vägen hit.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *